Inspireras av spelvärlden
Spelindustrin världen över lägger många miljarden varje år på att i samarbete med beteendevetare och psykologer skapa spel som är maximalt fängslande och ibland till och med beroendeframkallande. Många världen över har också fångats så av olika spel att man åsidosätter annat man borde göra för att bara spela ett tag till. Bara ett uppdrag till. . . jag ska bara sitta tills det där är klart. . .
Själv var jag klart i riskzonen för dataspelsberoende när jag var runt 20 år. Mina studier fick vänta för att jag bara skulle spela Blockwars en gång till på Blip och det hände att dåvarande sambon och jag beställde pizza istället för att laga mat för att få maximalt med tid till Duke Nukem eller Theme Hospital. Många känner nog rodnande igen sig när man pratar om att telefonen har tagit mer tid än det borde få göra i våra liv. Spelifiering av undervisningen handlar om att fånga just de ingredienserna som lockar oss så kraftigt och lägga in dem i planeringen.
Tre enkla ingredienser att lägga till i undervisningen
En av de författare som inspirerat mig på det här området är Adam Palmquist och hans båda böcker ”Det spelifierade klassrummet” och ”Motiverande undervisning : Att använda speldesign för att skapa motivation”. Det finns även många internationella författare på området och Umeå universitet har till och med snickrat ihop en 7,5 poängskurs som bara behandlar spelifiering i undervisningen. Mina tre bästa tips är att använda de här tre greppen:
- Lägga till uppdrag
- Använd en förloppsindikator
- Dela ut medaljer
En sådan enkel sak som bara att kalla uppgifter för uppdrag kan ha en positiv effekt i och med att det låter roligare. En annan sak som skiljer ett uppdrag från en uppgift är att uppdraget är tydligt och har ett tydligt mål. Själv läger jag gärna in en tydlig checklista i Google dokumentet med alla delmoment som måste vara avklarade innan eleven är klar med hela sitt uppdrag. Det är bra om eleverna måste samarbeta för att klara sitt uppdrag, men det är inte nödvändigt.
Förloppsindikatorn visar eleverna hur långt man har kommit mot målet på varje arbetsområde. Den ger inte bara struktur till vad vi håller på med, utan den ger också eleven den stegvisa känslan av att komma närmare och närmare den stora belöningen (att vara klar / få betyg). Det här har gjort att jag har ändrat mina pedagogiska planeringar så att de idag är just förloppsindikatorer istället för att lista vilka mål som ska vara uppnådda i slutet av arbetsområdet. (De båda sätten att göra det på är snarlika, men en förloppsindikator går att kryssa av steg för steg.)
Jag funderade ganska länge på hur man rent tekniskt skulle lägga in en förloppsindikator i Google dokument, men till slut kom jag fram till att det bästa är att först skapa en teckning i Google Teckningar och sedan infoga den i planeringen. Det här gör det möjligt att ändra den allt eftersom om man vill. Ett alternativ är att dela teckningen direkt med eleverna och låta dem själva kryssa rutorna när de är klara. En av mina förloppsindikatorer ser ut så här och det går självklart bra att kopiera den och ändra i texten på vilket sätt man vill. Man sätter in den i ett Google dokument genom att välja ”infoga” och sedan ”Teckning” och sedan ”Från Drive”. Det går sedan att redigera den när man vill genom att trycka på den lilla knappen ”redigera” som dyker upp bredvid bilden.
Det tredje enkla handgreppet jag brukar använda är att dela ut en medalj till alla som klarat ett prov eller en inlämning. Det görs lätt i Classroom genom att välja en bild på en snygg medalj (till exempel den här som man kan ladda ner och spara) och sedan dela i flödet, men bara välja de elever som faktiskt klarat sig. I och med att Classroom numera visar bilder i flödet (äntligen!) ser eleverna dem direkt. Det är nästan lite märkligt vad de här medaljerna uppskattas av eleverna! Jag delar naturligtvis även ut deras matriser som är betydligt mer informativa och som Skolverket skulle tycka om, men en medalj är en medalj. . . så är det bara!
