Redan under min första tid som bibliotekarie under vårt millenniums första sekel var det en sak jag reagerade på i de läsgrupper jag hade på gymnasiet. Eleverna blev ombedda att tolka och gissa hej vilt i de texter de fick, de skulle måla bilder och inte bara svara på frågor “mellan raderna” utan till och med “bortom raderna”. Jag undrade i mitt stilla sinne vad de här övningarna egentligen menade att syfta till, för effekten verkade snarast bli att eleverna såg läsning som något flummigt och de lärde sig att man kan svara lite hur som helst på läsförståelsefrågor.
Första gången jag tog en diskussion om det med en lärare var det inte i egenskap av vare sig lärare eller bibliotekarie, utan som förälder. På lektionen i årskurs 3 hade min son fått en faktatext om rävar med tillhörande frågor. En av frågorna hade fått en röd bock och det var den han skulle arbeta färdigt med hemma. Därav min inblandning i frågan.
Jag läste texten tillsammans med min son och såg att det stod “På vintern blir rävens päls vit” och frågan som hörde till var “Varför blir rävens päls vit på vintern”. Till min glädje och stolthet hade min son svarat “Det står inte i texten” och det var det svaret som föranlett den röda bocken och sonens besvikna uppsyn (han hade förväntat sig att få beröm för sin skarpsynthet). I marginalen hade läraren skrivit “då får man läsa mellan raderna” och den kommentaren gjorde att jag för första och enda gången sa emot min sons lärare. Jag meddelade min son att svaret var helt rätt och skickade tillbaka honom med den okorrigerade uppgiften.
Så varför är denna lilla anekdot som utspelade sig för så länge sedan plötsligt relevant igen? Jo, det är för att jag nu som en av ett gäng tappra lärare tjänstgör på vår sommarskola där eleverna ska tenteras av på kunskaper från 9 gångna skolår. Vi har idag just kontrollerat läsförståelsen efter alla konstens regler och det finns ett väldigt tydligt mönster bland eleverna oavsett resultat i övrigt eller vilken skola de kommer från. Mönstret som blir tydligt är att elevernas kunskaper i så kallad efferent läsning är påtagligt lägre än i den estetiska läsningen. En av uppgifterna på fakta-delen av provet handlade till exempel om att ta ställning till faktapåståenden och sedan avgöra om det fanns stöd för dem i texten eller inte. Det här var en helt svart-vit uppgift där man inte behövde tolka någonting, utan enbart se om det givna påståendet fanns uttalat i texten eller inte.
Resultatet var nedslående. Förmågan att se påståenden i en text tillsammans med förmågan att på ett korrekt sätt sammanfatta texten var det som stack ut som extra svårt. Just den förmågan kallas efferent läsning. Nutida forskning visar entydigt att den förmågan inte alls är så enkel att den bara kan kallas “på raderna-läsning” och den utvecklas inte parallellt med den estetiska (läsning av skönlitteratur). Istället är efferent läsning tillsammans med källkritik och informationssökning något eleverna måste få träna på att utveckla. Det mest skrämmande är att det gissningsvis är den efferenta läsningen tillsammans med informationskunnighet som eleverna har mest nytta av i livet. Ändå är det mest skönlitteratur och “mellan raderna-läsning” som svensklärare sysslar med.
Vi behöver diskutera i långt större utsträckning hur vi som lärare arbetar med olika typer av läsning och vad som egentligen är viktigt. Läsning är inte en sak och vi behöver fler metoder för att arbeta med det.
Redan under min första tid som bibliotekarie under vårt millenniums första sekel var det en sak jag reagerade på i de läsgrupper jag hade på gymnasiet. Eleverna blev ombedda att tolka och gissa hej vilt i de texter de fick, de skulle måla bilder och inte bara svara på frågor “mellan raderna” utan till och med “bortom raderna”. Jag undrade i mitt stilla sinne vad de här övningarna egentligen menade att syfta till, för effekten verkade snarast bli att eleverna såg läsning som något flummigt och de lärde sig att man kan svara lite hur som helst på läsförståelsefrågor.
Första gången jag tog en diskussion om det med en lärare var det inte i egenskap av vare sig lärare eller bibliotekarie, utan som förälder. På lektionen i årskurs 3 hade min son fått en faktatext om rävar med tillhörande frågor. En av frågorna hade fått en röd bock och det var den han skulle arbeta färdigt med hemma. Därav min inblandning i frågan.
Jag läste texten tillsammans med min son och såg att det stod “På vintern blir rävens päls vit” och frågan som hörde till var “Varför blir rävens päls vit på vintern”. Till min glädje och stolthet hade min son svarat “Det står inte i texten” och det var det svaret som föranlett den röda bocken och sonens besvikna uppsyn (han hade förväntat sig att få beröm för sin skarpsynthet). I marginalen hade läraren skrivit “då får man läsa mellan raderna” och den kommentaren gjorde att jag för första och enda gången sa emot min sons lärare. Jag meddelade min son att svaret var helt rätt och skickade tillbaka honom med den okorrigerade uppgiften.
Så varför är denna lilla anekdot som utspelade sig för så länge sedan plötsligt relevant igen? Jo, det är för att jag nu som en av ett gäng tappra lärare tjänstgör på vår sommarskola där eleverna ska tenteras av på kunskaper från 9 gångna skolår. Vi har idag just kontrollerat läsförståelsen efter alla konstens regler och det finns ett väldigt tydligt mönster bland eleverna oavsett resultat i övrigt eller vilken skola de kommer från. Mönstret som blir tydligt är att elevernas kunskaper i så kallad efferent läsning är påtagligt lägre än i den estetiska läsningen. En av uppgifterna på fakta-delen av provet handlade till exempel om att ta ställning till faktapåståenden och sedan avgöra om det fanns stöd för dem i texten eller inte. Det här var en helt svart-vit uppgift där man inte behövde tolka någonting, utan enbart se om det givna påståendet fanns uttalat i texten eller inte.
Resultatet var nedslående. Förmågan att se påståenden i en text tillsammans med förmågan att på ett korrekt sätt sammanfatta texten var det som stack ut som extra svårt. Just den förmågan kallas efferent läsning. Nutida forskning visar entydigt att den förmågan inte alls är så enkel att den bara kan kallas “på raderna-läsning” och den utvecklas inte parallellt med den estetiska (läsning av skönlitteratur). Istället är efferent läsning tillsammans med källkritik och informationssökning något eleverna måste få träna på att utveckla. Det mest skrämmande är att det gissningsvis är den efferenta läsningen tillsammans med informationskunnighet som eleverna har mest nytta av i livet. Ändå är det mest skönlitteratur och “mellan raderna-läsning” som svensklärare sysslar med.
Vi behöver diskutera i långt större utsträckning hur vi som lärare arbetar med olika typer av läsning och vad som egentligen är viktigt. Läsning är inte en sak och vi behöver fler metoder för att arbeta med det.
Google Forumulär är ett utmärkt sätt att snabbt skapa enkäter och utvärderingar. Det går snabbt och lätt att skicka dem och man ser svaren direkt i realtid. Här är en snabbguide till hur man skapar enkäter i Google Forms.
Jag har under våren arbetat med att bygga upp min nya site. Kolla gärna in den!
Tekniken runt AI skrämmer många lite grand och nyligen fick en användare se vad de små robotarna kan vara kapabla till. Lite skärmmande läsning!
Personligen anser jag att Google Kalendern är överlägsen Microsoft variant varje dag i veckan. Den är snyggare, enklare och lättare att dela med andra. Dessutom kan man skapa olika länkar beroende på hur kalendern ska delas. Så här enkelt delar du din Google kalender med andra.
Ibland är det praktiskt att kunna omvandla videor på YouTube till enkla mp3-filer som tar mindre plats och är lätta att hantera. Det finns många tjänser som påstår sig erbjuda den tjänsten, men den här är billigast och bäst.
Ibland vill man kunna redigera innehållet i en pdf och till skillnad från vad många tror är det varken svårt eller dyrt. De flesta ordbehandlare idag har stöd för pdf och det är lätt att läsa in den där för att ändra i text eller layout allt eftersom det passar. Här är en enkel guide till hur man gör.
En geotagg är en digital markör som innehåller geografisk information om en plats eller position. Genom att använda en geotagg kan du exakt ange var du befinner dig på en karta och dela den informationen med andra, till exempel via Google Maps.
För ungefär ett år sedan fick jag ett tips från vår speciallärare om en tjänst som heter Google Keep. En av anledningarna till att den är så bra är att det går att tala in sina noteringar och Google Keep kommer att skriva den snyggt på olika ”post it-lappar”. Nu har jag använt verktyget ungefär ett år och det är det bästa jag har använt. Så enkelt och så snyggt! Man blir en organiserings-ninja på nolltid.
AI är absolut inte bara fusk, utan det kan också fungera som en utmärkt läxhjälp när man inte har någon annan att fråga. Lär man sig att använda AI på ett bra sätt är mycket vunnet!
Det är trist när man lagt tid på att skapa fina Word-dokument som sedan ser ut som skit när man laddar upp dem på Google Drive. Lugn, bara lugn! Det finns en enkel lösning på problemet som gör att dina dokument alltid kommer att vara lika snygga som när du skapade dem från början.