Regeringskansliet: Nationell digitaliseringsstrategi för skolväsendet
Regeringens nationella digitaliseringsstrategi för skolväsendet publicerades i oktober 2017 och innehåller mål och fokusområden för hur all skolverksamhet i Sverige ska arbeta med digitala frågor. I texten fastslås att digital kompetens i grunden är en demokratifråga. Barn och elever i svenska skolväsendet ska få möjligheter att utveckla sin förmåga att använda och skapa digital teknik.
Att använda digital teknik inrymmer här förmågan att avgöra vilken teknik som är relevant att använda och inte samt att kunna använda den på ett kritiskt och ansvarsfullt sätt. I begreppet ”skapa” ryms förmågan att själv bygga upp system eller använda enklare programmering.[1] Det är också viktigt att eleverna får en förståelse för hur digitaliseringen påverkar individer och samhällets utveckling. Målet för hela digitaliseringsstrategin är att uppnå en hög digital kompetens för alla i skolväsendet, att bidra till likvärdig tillgång och användning samt att verka för forskning och uppföljning av digitala strategier. För att uppnå detta mål finns tre olika fokusområden med olika delmål.
Fokusområde 1:
Det första fokusområdet gäller barn och elever och det har tre olika delmål. Det första delmålet gäller att eleverna ska förstå hur digitaliseringen påverkar samhället och att de ska få verktyg och färdigheter för att använda digital teknik på ett ansvarsfullt sätt. De ska också utveckla ett kritiskt förhållningssätt till de digitala system de använder.
I det första delmålet poängteras att det inte bara handlar om att eleverna ska kunna använda den teknik som finns, utan att de också ska kunna vara med och skapa och utforma framtidens digitala system. Det är viktigt att alla skolor och huvudmän har i åtanke att den digitala marknaden ständigt förändras och eleverna måste därför få verktyg för att ständigt själva kunna uppdatera sin digitala kompetens. Det handlar med andra ord inte om att målen ska konkretiseras efter nuvarande digitala marknad eftersom denna ständigt är i förändring. Istället måste de konkretiseringar som görs ha i åtanke att eleverna ska kunna uppfylla de kompetenskrav som ställs inom högre utbildning, på arbetsmarknaden och i samhällslivet. Eleven ska få färdigheter att verka på alla dessa ytor på ett digitalt sätt och samtidigt ha kompetensen att uppdatera sina egna kunskaper och förhålla sig kritiskt till sin egen digitala användning.
Det andra delmålet gäller chefer, rektorer och huvudmän och här är det viktigt att dessa har kompetens att bedöma relevansen av olika tekniska lösningar. I och med digitaliseringens framfart öppnas många möjligheter och det krävs därför att den som står som beställare har kompetens att avgöra vilka lösningar som är relevanta och som bidrar till ökad måluppfyllelse och effektivitet. Felbedömningar eller för många olika satsningar som ökar stressen och arbetsbördan på elever och anställda blir kontraproduktiva.
Det tredje delmålet gäller lärarna och det innebär att lärare ska integrera digitala verktyg i undervisningen och ge eleverna utmaningar som passar deras nivå. Elever i den svenska skolan har olika förutsättningar när det gäller användningen av digitala verktyg och studier har visat att demografiska och sociala faktorer påverkar elevernas utgångsnivå. Läraren ska i sin undervisning anpassa utmaningarna så att de passar för alla elever och möter dem där de befinner sig.
I frågor om källkritisk och informationssökning kan skolorna med fördel samarbeta med skolbiblioteken i undervisningen. Dock ska alla lärare ha kunskaper om upphovsrätt och personlig integritet.
Fokusområde 2:
Digitaliseringsstrategins andra område är indelat i fyra olika delmål. Det första reglerar tillgång till digitala verktyg för elever och lärare. Här poängteras att skolan ska verka för att uppväga den ojämnhet som finns i tillgång bland eleverna. Under fokusområde tre uppmärksammas också att elevernas utbildning inte bara sker i skolan utan även hemma och att alla elever måste få tillgång till digitala verktyg på samma villkor.
Det andra delmålet gäller skolans digitala infrastruktur i form av bredband och servrar och här fastslås att detta ska fungera tillfredsställande och att det ska ha en tillfredsställande kapacitet.
Det tredje delmålet tar upp frågan om vilka överväganden av det digitala flödet som måste göras. Det är viktigt att undervisningen inte bara ger tillgång till digitala verktyg, utan att eleven också får kompetens att värdera mellan de olika verktyg som finns till hands och kunna använda dem rätt. De digitala lärresurser som används i undervisningen måste vara ändamålsenliga och medföra att den digitala teknikens möjligheter kan utnyttjas effektivt.
I det fjärde delmålet fastslås att digitaliseringen ska underlätta personalens arbetssituation. Arbetsmiljöer med dåligt fungerande digitala verktyg riskerar att leda till ökad administrativ börda. De digitala resurser som används ska kunna användas för att följa elevernas utveckling och även som ett analysverktyg för undervisningen.
Fokusområde 3:
Det sista fokusområdet gäller forskning och uppföljning. Det här området har bara två olika delmål och båda syftar till att säkerställa kvalitén på de strategier och de verktyg som används i skolverksamheten.
Det första delmålet behandlar forskning inom digitala strategier. Här fastslås att det behövs mer forskning på det här området. I och med att digitaliseringen i skolan är en ny utveckling som kommer är området ännu mycket lite utforskat och det behövs mer forskning. Forskningen ska syfta till att öka måluppfyllelsen, likvärdigheten och jämställdheten i skolväsendet.
Det andra delmålet i det sista fokusområdet handlar om uppföljning. Uppföljningen ska innefatta vilken kompetens eleverna har och hur den utvecklas, men även kompetensen hos lärare och chefer inom skolväsendet. Tillgången till digitala resurser behöver också följas upp kontinuerligt samt de satsningar skolan gör inom det digitala området. Genom att göra uppföljningar skapas förutsättningar att öka kunskaperna om hur den digitala kompetensen inom skolväsendet utvecklas.
[1] Ordet ”programmering” är här använt i sin bredaste betydelse och det innefattar därför många olika former av digitalt skapande.
