Digitalisering och digitala läromedel
Du hittar Lotta Edholms debattartikel här!
I min hjärna är allt ganska glasklart. Jag säger ganska glasklart, för utrymmer för diskussion och reflektion finns alltid, men jag känner mig rätt på det klara med vad skolans digitalisering ska handla om. Syftet och målet med att digitalisera undervisningen är att våra elever befinner sig i och kommer att fortsätta befinna sig i en digital värld. I och med att denna digitala värld är full av desinformation, bedragare, andra uttryckssätt och algoritmer som styr deras informationsflöde behöver de förstå vad det är de ser på ett djupare sätt. I och med att eleverna själva är och ska vara deltagare och producenter i den här världen behöver de också kunna uttrycka sig och ta ansvar för vad de bidrar med. Detta är digitalisering, the internet of schools.
I mina läromedel för sva finns olika kapitel för de olika årskurserna som har temat “Konsten att uttrycka sig”. Här får eleverna lära sig att skriva insändare och debattartiklar till tidningar. Detta var bra och nödvändiga kunskaper på 1900-talet för den som ville kunna vara med och påverka samhället som en demokratiskt ansvarstagande medborgare.
Idag är det ytterst få av eleverna som alls någonsin kommer att läsa tidningen på traditionellt sätt på papper. Istället ser de flöden och sociala medier som inte på något sätt behöver vara negativt om de läses på rätt sätt. Det är också troligtvis här eleverna kommer att uttrycka sig när de har en åsikt och vill påverka. Ett givet problem med det är att det på sociala medier inte finns någon som står mellan dig och dina läsare. Det finns ingen redaktion som läser igenom ditt inlägg och vänligen stoppar dig om du är på väg att skriva något som faktiskt är förtal, hets mot folkgrupp eller upphovsrättsskyddat. För att möta en digital arena behöver eleverna därför andra kunskaper än vilken struktur en insändare bör ha. Undervisningen i alla ämnen behöver anpassas till den värld vi lever i nu och som eleverna förväntas ta med storm på ett ansvarsfullt sätt.
Tyvärr hände något mycket tråkigt 2017 när begreppet “digital kompetens” infördes i läroplanen. Rektorer, lärare och skolledare kände sig osäkra på hur de skulle leva upp till detta nya krav och i den förvirringen trädde edtech-bolagen in med full kraft. Försäljare såg genast enorma tillfällen till rikedom och marknadsförde sina Smartboards, elevdatorer och digitala läromedel på ett sätt som gjorde att många fick uppfattningen att det praktiskt taget var lag på att köra dem. Vinsterna blev enorma, men var hamnade skolan?
Detta ledde till att lärarna nu fick en digital bok som visade eleverna hur man skriver insändare och debattartiklar. Det såg bra ut på ytan när eleverna klickade frenetiskt på sina skärmar, men vilken kunskap förmedlade satsningarna?
Själv ser jag ingen motsättning mellan pappersböcker och att förmedla digital kompetens i undervisningen. Jag är personligen emot digitala läromedel och jag ber oftast mina elever att inte ta med datorn till lektionen. Vi läser, diskuterar och reflekterar över internet, sociala medier och hur man uttrycker en åsikt på ett ansvarsfullt sätt.
Jag stöttar regerings förslag om ökade satsningar på läromedel till 100%. Självklart är det välkommet i en svältfödd skola, men se gärna till att pappersböckerna diskuterar det samhälle vi har 2022 och att de innehåller en god dos digital kompetens!
